Aesthetics is a means of communication, to give direction. The tools are so-called Soul-tools, they are used to give soul and identity. They speak in silence, publicly, but also, where ever they are, directly to us. Tell us things. (Bilder s.40—46). Kajsa Dahlberg, Ett eget rum/Tusen bibliotek. Foto Mats Stjernstedt Kajsa Dahlberg, page 77, Ett eget rum/Tusen bibliotek (A Room of One's Own “A Thousand Libraries). Photo Mats Stjernstedt Jeras gemensamma grund belystes genom det klassiska arvet. Kyrko- lockade mig med det projektet var att fa tillgang till en befintlig. arkitektur som distribuerar konst (musik) och tar en hel stad i an- sprak. Utgangspunkten fér Repetition var en interdisciplinar ambi-. tion dar varden fran olika institutioner skulle interagera. I detta fall utgjordes de av kyrkan och konsten, som till stora delar har en gemensam historia. PA samma satt aterknéts den historiska relatio- nen mellan en europeisk respektive arabisk musiktradition genom att deras gemensamma grund belystes genom det klassiska arvet. Kyrko- nen mellan en europeisk respektive arabisk musiktradition genom att, det under arabisk influens som musikteorin i Europa utvecklades. Auktoriteten hos en institution som kyrkan har en stark drag- Faran éver, the complete installation as seen from the entrance to Norberg’s church, Faran 6ver, installation in Norberg’s church. Faran é6ver, detaljbild installation i Norbergs kyrka. Faran aver, detaljbild installation i Norbergs kyrka. Faran 6ver, detail from the installation in Norberg’s church. Faran 6ver, detail from the installation in Norberg’s church. Kan du beraétta nagot om hur du férhaller dig till tid? av spdken. Det var och ar ocksa en stad i en tydlig évergangsfas, Can you tell me something about how you relate to time? Wir sind wieder da, installerad pa DAAD galerie, Berlin 2010. n fruktansvard sammansvarjning, fran utstallningen Tillvaratagna ffekter, curatorer Mats Stjernstedt och Niklas Ostholm, Oslo konsthall, 802, Foto Niklas Ostholm The film is a story about a dog which has always been there and always will be there. He is history personified, he represents all times and all voices. He refers to old street names but also t what is happening in the present and that which is imagined in the future. The work was developed during my stay, the preparation of research, ideas and the formulation of the text took perhaps six months, and then the actual production was very quick, we only filmed for a day. to me, the Sweden I grew up in. Footnote Dokumentation fran utstallningen Hem och Marknad pa Jénképings tandsticksmuseum. Dokumentation fran utstallningen Hem och Marknad pa Jénképings tandsticksmuseum. dokumenteras och visas pa utstallningen pa museet. But they did say that they usually have a stall at Allmogemarknaden every year, so it wasn’t completely new, although it wasn’t usually as much roleplay involved, where they were, in this case, required to go around and peddle their wares, as opposed to just standing at the stall, talking about the museum. We were trying to carry out a kind of re-enactment, a historical recreation with the help of role-play and historical attributes, where we both sold matches and informed about the upcoming exhibition. Thev loved the idea anf calting tha haven wa made and un auan sitting there, in a funny costume, folding boxes and sticking. Vita pelare, Méllevangstorget, Malmé. Foto Johan Osterholm Vita pelare, Méllevangstorget, Malmé. Foto Lotten Palsson Vita pelare /White Pillars, Méllevangstorget, Malm Ou utan jag, ljudinstallation fér enskild betraktare 4'38", Studion, Moderna Museet, Stockholm 2011. Mikado, ljudinstallation far enskild betraktare, 3'58", Glo galleriet, Helsingfors stads konstmuseum, 20@9. Foto Juuso Westerlund Du utan jag, (You Without I) Sound installation for a single viewer 4°38", The Studio, Moderna Museet, Stockholm, 2@11 Mikado, Sound installation for a single viewer, 3'58", Kluuvin Galleria, Helsinki City Art Museum, 2089. Photo Juuso Weterlund Mikado, ljudinstallation for enskild betraktare,3'58", laspis, Stockholm, 201@. Tillsammans, platsspecifik ljudinstallation for enskild betraktare 5'17" fran utstaliningen Street View, Mobile Art Production, Avenyn 2810. MiLKaGO, Sound install ation for a single viewer, 3'58" Stockholm, 2018 » laspis, tiga rummet. I efterhand kan jag se att det var ett steg vidare for pa vad som var en del av installationen och vad tillhdrde det rik- integrerade verket totalt med rummet och blev en del av det. Verket fick heta Tillsammans. Laren Jakob Héglund i samma rum. Jag sittande med mikrofonerna | Det fardiga manuskriptet spelades in tillsammans med skadespe till den stund som betraktaren skulle befinna sig i. Isolerad fran gatans trygghet, ensam tillsammans med den osynliga narvaron, rés- ten och rummet. SA mycket som jag ville att verket handlade om upp- levelsen av nuet s& ville jag ocksa att verket skulle bli en sprick i det. En férskjutning av verkligheten som fér bort fran det trygge och férst4eliga till nagot annat, en annan plats. Det fardiga manuskriptet spelades in tillsammans med skadespe- Rummet byggdes s& att det utifran skulle kunna ses som en natur- lig del av Modernas verkliga arkitektur, korridoren gjordes mycket autentisk, fast en aning mindre an vad en riktig korridor skulle vara, fér att plantera ett fré av osdkerhet i betraktaren. Nar man val hade kommit in i rummet s4 var det tydligt att man hade hamnat bakom en kuliss, att man hade gatt igenom en slipad fasad och ham- nat i ett odefinierat rum, nagot som placerade sig mellan ett lager och en scen. En plats som likaval refererade till ett bevarande som till ett agerande. Texten jag skrev fér verket handlade egentligen om hur résten som féds i en kropp reser i rummet och slinker in i betraktaren, Dar résten bryter igenom fasaden och paverkar betraktaren pa ett eller annat sétt. Darfér var det ocks& ett medvetet val att rutte som betraktaren gjorde genom korridoren in till rummet var en lik nande rutt som résten fardades nar den slingrade in i drongangen och Sronsn&ckan och darifran transporterades till hjarnan. Utdra fran ljudinstallationen Du utan jag: the viewer, we built a room and a corridor leading to it. The cor- ridor’s lighting was regulated by motions sensors which principal functioned like traffic lights; when the lights were on in the corridor, you could enter. If the lights were off, it wouldn’t be so tempting to enter, and you would probably notice a small illu- minated instruction stating: ‘If the corridor’s lighting is off, please wait your turn. The installation is for one person at a time. Duration 4:38’ s&tt arbetat med fragor om stad, arkitektur och offentligt rum och vara samtal kommer i allt hégre utstrackning att kretsa kring plat sen vi befinner oss p& och det vi har fér blicken. Vad innebar annu en ny arena fér Slakthusomradet? Hur ser egentligen stadens visio- ner och planer fér omradet ut? Hur kommuniceras de? Vad menas med upplevelser och néjen i varldsklass? Vad betyder det att vi som konstnarer flyttat in? Viljan att se ndrmare pa platsen vi befinne oss pa vaxer sig allt starkare och hésten 2@1@ ar vi tre personer som bestammer oss fér att samarbeta och tillsammans utveckla ett publikt arbete kring omvandlingen av platsen. Det ar jag, konstna- ren Karin Lindh och arkitekten Adriana Seserin. Med i diskussio- nerna finns aven konstndren Maria Andersson och snart blir ocksa hon del av arbetet. the Studios who, in a variety of ways, have worked with questions do the city’s vision and plans for the area actually look like? Vi har &kt ut p& landet for att titta pa och provaka taget, Karta over Slakthusomradet och rutten for tidsrapport. We went to the countryside to see and try the train. The tour began and finished at the Slakthusomradet's main entrance Food industry, Slakthusomradet (Stockholm’s meat-packing district). Maja Ekeléf’s novel Rapport fran en Skurhink (Report from the Mop Bucket). Next: How do we think the material ought to be presented, and shown to the public? Now we feel more confident and the idea of a guided tour soon takes shape. We decide it will happen by tourist train, one of those you see in funfair grounds. In this train, we see the perfect solution to our desire to harbour the clash betweer the here and now, and the city’s vision for the Slakthus- and Glober area as Stockholm’s new entertainments district. There are still many questions hangine in the air whan we daring a guided tour soon takes shape. We decide it will happen by tourist ljudsparet i hérlurar), Ur tagets ljudanlaggning hérs berattelser ur manniskors arbete och vardag. Sjalv far jag tyvarr aldrig tillfalle att uppleva turen live, utan som s& ofta nar man sjalv arrangerar ar jag, liksom mina kolleger, fullt upptagen med olika arbetsuppgifter. Min uppgift ar att halla koll pa rutten sa att ljud och plats synkar, eftersom det saknas ljudanlaggning i loket. Vi gor inbjudningar, utskick och affischer och den 23 september 2012, en kall och solig séndag, gar var guidade tur av Slakthus- omradet av stapeln. Turen ar 30 minuter lang och gratis, och sam- manlagt har vi fyra avgangar, som samtliga, till var stora gladje, ar fullbokade.* Turen bérjar vid Slakthusomradets huvudentré och sicksackar sig sedan fram genom Slakthusomradet langs huvudgator, bakgator och smala grander, allt enligt en noga fastlagd rutt (som vi bestamt genom att cykla runt i omradet i tagets hastighet med vi bestamt genom att cykla runt i omradet i tagets hastighet med order, and the driver is also very pleasant. Getting hold of a tourist train turns out to be harder than w thought. We make calls up and down the country, until we finally find a company near Stockholm, which deals in most things relatec to the events industry. We go to the countryside to test it and strike a deal. The train is parked in a barn, and we go for a test drive across the yard. The train turns out to be in part a home build, and it doesn’t quite look the way we had expected, but it is a train and it has a sound system, not perfect, but in working order, and the driver is also very pleasant. to the events industry. We go to the countryside to test it and During this seminar, two different choreographic practices will be shared as we engage two specific works: one has been developed together with Asa Elzén within YES! Association/Féreningen JAI; in the other, artistic creation/authority becomes dislocated as my/the/our body pursues embodied affinities, and a state of becoming-with. Both practices engage the conditions of work/labour and participation from a posthumanist and material-semiotic understanding of knowledge and knowledge production practices. international Conference at Brunel University, (p112) 141-118. Stake-on Trent, UK: Staffordshire University Press, 2002. Online version, Original pagination in square brackets. 6 Christopher Frayling “Research in Art and Design” Royal College of Research Papers, Volume 1, number 1 $HO0074 {4 Mr for kunskap an vad den faktiskt siger om kunskap. Féraktet for konstens eventuella kunskap ar lika subtile centralt som ironin ar uppenbar, tillagget eller indel- ningen som skulle skilja ut rittig kunskap fran kuns- kap i konst, och liksom akademiskt forgora den senare ~ blev den som mijliggér den. Forskningen blev inte forskning utan Konstndrlig forskning, PhD inte PhD utan praktisk PhD, Om kunskap ar kunskap sé ar den kunskap oavsett. Daremot sillan mattad, Avvikelsen i detta ar riktig kunskap fer den siger mer om ett system for kunskap an vad den faktiskt siger om kunskap.
